Landin.

Eftersom jag har varit i farozonen för att växa fast i stolen, framför mitt Pm, idag, tänkte jag tillägna min mamma
ett roligt dagboksutdrag som jag hörde på radion under morgonens springtur. Enjoy..

Hundens dagbok:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i matte och husses säng. Det bästa som finns!

Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap.. Mina kidnappare fortsätter tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma och den milda tillfredställelsen jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare i balans framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: Lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Ingenting går som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, tydligen blev jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något som de refererade till som allergi. Jag måste komma underfund med vad detta är så jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för mina fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig åt någon av dem, jag tror att de tjallar. Hunden släpps egelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbart efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara någon sorts informatör. Han pratar med kidnapparna regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mia planer står i verket.