Landin.

 

Alltså. Jag saknar att rida, jag saknar att behöva gå upp klockan sex för att släppa ut hästarna i hagen och mocka, jag saknar alla torsdagar som jag och mamma åkte på träning med Passe, jag saknar somrarna när vi badade med dem varje dag, men framförallt saknar jag att ha en mule att pussa på. I ett försök att lindra abstinensen cyklade jag och Mathilda till Uppsalas akademistall och tittade på en regional hopptävling nu på eftermiddagen. Vi växlade båda mellan att åhvadhärligtattluktahäst-sucka och fyvadvisaknarhästlivet-gråta, men när våra rumpor var genomfrusna och fötterna bortdomnade var det ändå lyckan av att lukta häst som övervägde. Åh.