Landin.

Lapp utanför biblioteket på Ekonomikum.

- Läst påföljdsboken (check)
- Gjort seminariet (check)
- Jobbat med barnen (check)
- USA-möte (check)
- Ätit USA-inspirerade bakverk (CHECK!)

Ny vecka och nya möjligheter (och ett spex som ska hållas på lördag.. hjälp!) Måste bara visa den goda kladdkakan vi bakade i helgen. Gör en vanlig kladdkakssmet och stoppa ner godis du gillar (för mig blev det center, daim, snickers och fudge) och grädda i ugnen. Kan vara det godaste någonsin.

När jag vaknade till nyheten om jordbävningen i Nya Zeeland för några veckor sedan satte jag frukosten i halsen, eftersom världens bästa Knäcke (Stefan) var där. I Christchurch. Tack och lov gick det bra för honom, nu är han tillbaka i Sverige och under gårdagskvällen fick vi höra hela historien här i tjugotvåan...



Säga vad man vill om Nya Zeeland, men det måste vara ett av världens vackraste länder. Och säga vad man vill om Stefan, men bra på att ta fina bilder är han...

Det finns mycket man kan vara beroende av och min stora last är socker (nähä?). Mathilda har efter tre månader med mig också utvecklat ett sockerberoende som heter duga och det finns mest bara fördelar med det: vi kan baka massa godsaker tillsammans, vi kan sukta efter vad vi ska baka innan vi gör det, vi kan läsa bakbloggar utan att skämmas och vi kan planera vad vi ska baka nästa gång. Efter helgens centerdaimfudgekladdkaka har jag dock insett nackdelen med det sockermonster jag har skapat: jag måste dela smeten med någon! Fan!

Med det här inlägget ville jag egentligen och från början mest skriva att:
1. Mathilda är också beroende av salt.
2. Jag har därför gömt allt salt vi har i hela dubbletten. Hehehe.

Här har vi suttit hela dagen. Och pluggat.

För snart ett halvår sen hoppade fem skrikande tjejer framför min dator efter att biljetterna till USA var bokade (eller okej, nu ljög jag.. Linda hoppade inte, hon suckade åt oss och sa "var inte så jäkla tjejiga"). Hur det redan kan vara slutet på mars och bara 73 dagar (ja, såklart vi räknar) kvar till avresedagen har jag ingen aning, men vad jag däremot vet är att det kommer bli den bästa sommaren någonsin. Vi fantiserar mest om smutsiga cowboys och ben&jerryglass-smaker som inte finns i Sverige, men idag skissade vi faktiskt lite på den ungefärliga bilturen. Någon som har tips inför vår lilla (eh) roadtrip? Tur att vi har en hel sommar på oss.

Att grillsäsongen inte är långt borta märktes idag - inför opponeringen pluggade (läs: solade) jag och basgruppen på en bänk på gamla torget och bara njöt av solstrålarna. Visst, vi hann kanske inte läsa ut hela den där specialprocessboken, men vi blev fulla av d-vitamin och vårkänslor. Det var nog därför opponeringen gick så bra och nu är alla utom ett obligatorium för termninen avklarade. Nu har vi stora förhoppningar på att den där omtalade T4-semestern ska infinna sig. Hallå?

Vi diskuterade häromdagen hur det kommer sig att vi kan umgås så många tjejer utan att det blir några typiska tjej-gräl. "Det är för att vi tänker som killar" sa en av Sarorna. Det stämmer nog ganska bra och efter gårdagen kan vi bara konstatera en sak till: vi festar som killar också. Om inte ännu bättre.

Igår redovisade jag mitt straffrätts-PM och har därför bara en opponering kvar nästa vecka innan det är dags att lugna ner sig lite(?). Det firade vi med alfapetkväll. Hanna tyckte vi var som ett gäng pensionärer, men eftersom vi ska på P3-gasque ikväll var det ändå okej.

1. Jag vaknade av att solen lyste i mina ögon.
2. Grus i skorna, grus i skorna och grus i skorna.
3. Emma hängde med på dagens löptur.
4. Jag har fått en gratisglasskupong. Sånt händer väl bara på våren?

Sitter och pluggar - tränar på fredagens redovisning och kom på att jag har en sockerfri choklad i skafferiet! Jag kan alltså äta choklad och avsockra mig på samma dag! Hur bra om helst!

1. Jag älskar min syster.
2. Jag älskar hennes Anton.
3. Jag älskar Norrlands lördagsfika.

Det var länge sedan ni fick se lite partybilder, så - varsågoda:













(Sista bilden är inget misstag, det är bara Mathilda som agerade mästerkock mitt i natten. Hon bjöd på fattiga riddare med florsocker, jordgubbssylt och bakisbrustabletter).

Idag ska vi fira:

1. Att Maria fyller år.
2. Att våra PM är inlämnade.
3. Att det nästan är vår ute.
4. Att jag har jobbat klart för dagen.
5. Att vi åker till USA om 88 dagar.
6. Att mamma, pappa, Sofia och Anton kommer hit i helgen.

1. Det går sådär med våra PM.



2. (Nästan) alla andra har åkt hem.

GUUD, GE OSS STYRKA! (BJ-glass går också bra)

Igår gick brandlarmet igång i hela huset. Folk kastade på sig ytterkläder och sprang ut innan jag ens förstod att det inte var ett skämt, så att jag blev stressad var bara förnamnet. Jag kunde inte hitta mina vantar, jag trasslade in mig i jackan och drabbades av en akut vad-ska-jag-rädda-om-hela-huset-brinner-ner-ångest. Vad är viktigast? Dator? Kläder? Fotoalbum? Jag drabbades av någon sorts blackout men lyckades ta mig ut ur huset innan branden (som såklart inte var någon brand) spred sig. Ut kom jag, till en folksamling som diskuterade vem det var som hade misslyckats i köket. Och där stod jag med det enda jag lyckats få med mig ut. Kladdkakan.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur härlig dagens morgonpromenad var - med solen i ögonen, framtinade vägar, fåglar som kvittrade och i min tunnare jacka... Men det går inte. Visserligen stämmer allting, men det var något som liksom överskuggade hela känslan av vår. Min mp3 vägrar av någon outgrundlig anledning att låta mig radera de låtar som finns på den och lägga till nya. Så. Jag har varit på världens mysigaste promenad.... med julmusik i öronen.

Såhär såg det ut bredvid mig på föreläsningen igår. Henrik tyckte att skid-VM var mer intressant än rättegången i hovrätten. Själv kikade jag lite på båda och fortsatte på det sportiga spåret genom att jobba kvällen på Intersport. Nu sitter jag hemma och skriver PM och laddar för att sitta barnvakt under eftermiddagen och efter det fira min och Joannas födelsedag med en kväll på Stocken. Hejochhå!

Poängsatt redovisning - check
PM i processrätt - check