Landin.

Mathilda beskrev precis den tentaångestfas vi är i nu med den känslan man har på en framridning inför en dressyrtävling. Det gäller att hålla hästen (hjärnan) pigg och på hugget, utan att trötta ut(överanstränga) den och eftersom det inte går att förbereda sig mer är det bara att vänta. Så. Nu har jag packat ner alla böcker (var tvungen att använda den stora väskan) och lagt alla papper och pennor åt sidan. Efter två veckors sinnessjukt tentaplugg (som har varit ungefär lika påfrestande som bloggen varit rolig) är det dags för den sista ansträngningen och kunskapsmätningen.

Om det är någon gång jag vill att min hjärna ska vara med mig, så är det imorgon.
33-poängstentan, nu kööör vi!